När drömmen om en egen lokal blir verklighet

På ett magiskt sätt, i en form jag inte hade kunnat förutse.

Det var en tidig morgon där jag som vanligt hade jag min morgonstund, där jag skriver, mediterar och sätter dagens intention. Denna stund är nästan helig och jag brukar se till att ingenting stör mig.

Men så plötsligt får jag en stark känsla av att jag måste bryta mitt i skrivandet, för att gå in på Blocket och leta efter en lokal där jag kan driva min business.

Jag har ju drömt om en lokal i exakt 30(!!!)år, men gång på gång skjutit fram letandet, trots att jag dessutom drivit egen verksamhet i tretton år nu. Saker har liksom kommit emellan. Vissa med all rätt, men ändå.

Det var så länge sedan jag var inne på Blocket att jag till och med hade glömt mitt lösenord, och medans jag letade upp det hann jag flera gånger tänka tanken på varför i hela friden detta var så viktigt just nu.

Men så såg jag annonsen.

Och innan jag hunnit blinka hade jag skickat iväg ett meddelande.

Sedan fick jag knappt någonting gjort innan svaret kom ett par timmar senare. Jag var välkommen på visning om två dagar.

Jag och min dotter åkte dit (vi vill jobba ihop framöver). Priset stämde, platsen var så fin, och storleken helt ok. Nackdelen var att det var mer slitet och mörkt än väntat och att jag skulle behöva ta bussen dit .

Vilket det sen visade sig att jag inte skulle behöva.

För dagen innan visningen går jag en promenad i området där jag bor. Jag spelar in en hälsning till mina följare mig på Instagram och berättar att jag är så pirrig över att det äntligen händer något i "the nerver ending lokal-story".

Plötsligt där på promenaden får jag syn på en skylt gällande ett coworkingställe, och påminns om att en vän varit där nyligen och efteråt berättat att det var väldigt fint där inne.

Coworking-tanken hade jag dock lagt på hyllan. Jag har besökt några ställen genom åren, men det har alltid känts för instängt och litet, och framförallt inte så kreativt som jag önskar mig. Eller så har det bara funnits öppna kontorsplatser för den prislappen jag har kunnat betala.

Men så plötsligt, helt utan tanke styr jag mina steg mot porten. En man kliver ut, jag smiter in och kliver rakt in i en reception där jag välkomnas glatt.

Två minuter senare är jag på en guidad rundvandring.

Och drygt en timme senare lämnar jag huset, med ett stort leende och lyckotårar i ögonen.

Vännen jag ringer och berättar allt för har efteråt sagt att hon aldrig hört mig så glad och fylld av energi.

Jag kände så starkt att jag hittat en plats som är MIN trots att den inte alls stämde med min trettio år gamla dröm.

Det är plats där jag:

Får ett eget kontor, min egen lilla studio. Med betoning på lilla. Som alltid, jag gillar det lilla;)
Har möjlighet att erbjuda coachning 1:1 men också ta emot större grupper i de lokaler som ingår i kontraktet
Får sällskap av andra kreativa företagare
Får ta del av allt roligt som sker i huset
Slipper sköta allt själv som en helt egen lokal innebär

Det är bara några av alla de fördelar som finns. Jag får helt enkelt berätta mer efter hand:)

Men störst av allt är att jag äntligen tar ett kliv mot något jag så länge drömt om, men som jag inte tillåtit mig att fullt ut tro på.

För ja, det är ju där allt börjar.

Och det är precis det jag hjälper andra med, och det som är grunden i Creativity Club. Att jobba inifrån och ut. Att jobba med sitt mindset, sina tankar, sin tro på sig själv och sina drömmar. Och att sedan ta ett steg i taget.

Så nu tar jag det här steget.

Men oj vad jag brottats med tankar och tvivel gällande ökade kostnader, om det verkligen är just detta som är rätt just nu och ja, till och med tankar som handlat om jag verkligen vill just detta över huvud taget. Que, efter trettio år av längtan?!

Ja. Mina tvivel kom verkligen som ett brev på posten. Den gamla tidens postutdelning ska tilläggas, som skedde i varje vardag.

Tack och lov är jag numera medveten om detta. Att rädslan finns där för att skydda oss, och att den kan komma med helt briljanta invändningar för att få oss att inte avvika från det invanda, det vi känner till, det trygga och det vi kan kontrollera.

Så jag tackade min rädsla för omtanken och tog den i min darriga hand. I den andra höll jag hårt om min egen coach, min familj och mina vänner och sa till mig själv att NU SKA VI HA ÄNNU ROLIGARE med tilltron att det är precis så det kommer att bli.

Det är ju det jag också påminner mina medlemmar om, att vi behöver inte veta allt eller ha alla svar när ger oss in i något nytt. Vi lär oss med tiden. Vi behöver bara ta ett steg i taget mot vår längtan och våra drömmar.

För ja, tänk så mycket som löst sig i livet, både i mitt och ditt. Det läskiga och svåra är oftast tankarna INFÖR vad som komma skall, känslan av att tappa kontrollen, över ekonomi, tid ork eller något annat.

Men den känslan får finnas där.

För min del är det viktigast att nästa gång jag ligger på dödsbädden, då vill jag inte ångra att jag inte tog chansen.

Men vad hände med den första lokalen kanske du undrar?

Jo, den bleknade i jämförelse.

Men den var den magiska vägvisaren, som öppnade mina sinnen, min nyfikenhet, mina ”lokal-ögon” och ledde mig till något jag inte ens visste fanns, eller snarare stängt porten till.

Vad som fick mig att verkligen gå in både på Blocket och i coworking-huset som nu ska bli en del av min vardag, det är fortfarande rena magin.

Och allt jag nu vill skicka med dig som läser detta är:

Lås inga dörrar
Fortsätt tro på din dröm
Tro inte alltid på att rädslan talar sanning
Lita på att magi sker

Gör din grej.

Camilla

Kategorier: Leva kreativt